Bell’s Palsy
Hej
Vi skriver ju om lite av varje här på bloggen, men inget rent personligt eller privat. Utan mer allmänt om vad vi gör och om USA och Californien.
Det är många som följer oss (det är jättekul!), fast vi vet ju inte alls vilka många av dem är.
Några av våra läsare gillar våra inlägg samt skriver kommentarer, men det är inte många som gör det (inte lika jättekul).
Nu skriver jag här ett högst personligt inlägg. Jag gör inte det för att jag vill att att du som läser ska tycka synd om mig, inte alls!
Utan för att jag vill att många ska känna till det jag berättar om ifall man själv eller någon runtom blir drabbad.
Jag blev sjuk förra veckan, inte akut utan det kom gradvis. Jag hade dock en vecka innan dess haft smygande förkylningssymptom. Huvudvärk, trötthet, yrsel och en gradvis ökande värk bakom vänster öra som gick ut mot käken typ bihålorna.
Sedan helt plötsligt upptäckte jag när jag åt att jag hade svårt att tugga på vänster sida och att jag inte kände i munnen eller på tungan att maten var varm.
Sedan blev det värre, fick problem med vänstra ögat och märkte att jag inte kunde blinka eller stänga ögat.
Även mungipan började hänga, jag kunde inte le utan det blev en grotesk grimas.
Nils var med mig till sjukhuset, och det var supersmidigt. Jag togs emot direkt och de tog prover och sedan fick jag träffa en läkare som kollade att om det var en stroke.( vilket det inte var)
Läkaren konstaterade ganska snabbt att jag drabbats av Bell’s Palsy.
Jag hade inte tidigare hört talas om Bell’s Palsy ( Bells Pares på svenska), men har läst mycket om det nu. Det är inte helt fastställt vad som orsakar det, men det är ett virus av samma slag som orsakar vattkoppor och bältros.
Ca 70 % blir helt återställda, även om det kan ta flera månader eller längre.
Jag är mest orolig för ögat så att hornhinnan inte skadas. Jag har ögat ihoptejpat samt en lapp som en sjörövare! Äter mediciner, bl.a kortison och har salva och droppar till ögat.
Det är en föga smickrande sjukdom, då jag inte kan äta och dricka ordentligt och sluddrar när jag pratar. (Därför är inte munnen med på bild..)
Läkaren sa att det var tur att jag kom in snabbt och kom under behandling.
Tänk på det alla: vänta inte med att söka hjälp när man blir sjuk.
När Nils insjuknande i sepsis 2016 var det från en dag till en annan. Helt frisk ena dagen och dödssjuk den andra. Det som räddade honom var att han kom till sjukhus tidigt och att det redan i ambulansen påbörjades behandling.
Nu hoppas vi på många "likes" och kommentarer. Inte bara för detta inlägg, men nu har vi snart bloggat ett halvår och vill gärna ha feedback.
Ge oss ris och ros och kanske förslag på något vi ska skriva om eller gilla oss bara om du tycker det.
Tack❤️
Kramar
// Monika Enöga
